Det romerska kejsardömet

Det romerska kejsardömet (Latin: Imperium Rōmānum, Engelska: The Roman Empire) var det imperium som följde på den romerska republiken och som leddes av en serie kejsare. Runt om i världen blev det romerska kejsardömet känt som SPQR, en förkortning som stod för Senatus populusque Romanus vilket betyder ”senaten och det romerska folket”. Detta trots att senaten hade betydligt mindre makt i kejsardömet än vad en haft i den romerska republiken.

När?

Man brukar räkna år 27 f Kr som starten för det romerska kejsardömet eftersom detta är året då Caesars adoptivson Gaius Octavius utropas till Kejsar Augustus. Det romerska kejsardömet höll sedan ihop i ungefär fyra sekel, fram tills Kejsar Theodosius död år 395 e Kr. Efter hans död delas det romerska kejsardömet upp i två delar: Västrom och Östrom.

Västrom bröts tämligen snabbt ned av en rad olika samverkande faktorer, och år 476 e Kr då västroms Kejsar Romulus Augustulus avsätts räknas som slutet på Västrom.

För Östrom gick det betydligt bättre och detta rike kom att överleva i mer än tusen år och förbli ett maktcentrum med Konstantinopel som huvudstad. I traditionell europeisk historieskrivning brukar man efter Västroms fall kalla Östrom för det Bysantinska riket eller Bysans. Det Bysantinska riket varade fram till och med år 1453 då det Ottomanska Riket erövrade Konstantinopel.

Var?

The Romerska Kejsardömet spred sig gradvis och kom till slut att täcka mycket stora landområden i Europa, Nordafrika och västra Asien. Epicentrum var Rom, som från cirka 100 år f Kr till ungefär år 400 e Kr var den stad i världen som hade den största befolkningen. (Därefter tog Östroms huvudstad Konstantinopel över förstaplatsen.)

När det Romerska Kejsardömet var som störst, under Kejsar Trajan, omfattade det ungefär 5 miljoner kvadratkilometer och där bodde uppskattningsvis 70 miljoner människor – över en femtedel av hela jordens befolkning.

Varför delades riket

Den Romerska Rikets delning markerade en avgörande vändpunkt i den antika historien. År 285 e.Kr. beslutade kejsar Diocletianus att på grund av rikets enorma geografiska utbredning och de växande administrativa utmaningarna så skulle det vara effektivare att dela riket i två separata administrativa enheter: det Västromerska riket och det Östromerska riket.

Denna uppdelning var tänkt att möta de interna och externa utmaningar som hotade rikets stabilitet. Genom att dela det i öst och väst kunde båda halvorna styras mer effektivt, och responsen på yttre hot kunde bli snabbare och mer anpassad till de specifika regionala utmaningarna.

Delningen av det Romerska riket förebådade inte bara slutet för en era av romersk dominans, utan inledde också uppkomsten av en ny civilisation i öst, Bysans, som skulle ha en bestående inverkan på världshistorien.