Romerska amfiteatrar

Ordet amfiteater kommer från grekiskans amphi som betyder runt om och theatron som betyder skådeplats. Romarna uppfann inte amfiteatern, däremot byggde de många stora och magnifika amfiteatrar runt om i Romarriket. Den mest kända är förstås Colosseum i hjärtat av staden Rom.

I romarriket amfiteatrar fick publiken njuta av olika sorters underhållning, allt från teateruppsättningar till avrättningar. Djurhetsningar var populära, liksom gladiatorspelen.

De romerska amfiteatrarna var cirkelformade eller ovala, med sluttande sittplatsläktare som gjorde att även den som satt längst bak kunde se ned till arenan – en lösning som vi använder oss av än idag.

Runt omkring i det som en gång var det romerska riket har arkeologer återfunnit cirka 230 stycken amfiteatrar – vissa mycket välbevarade och till och med användbara för skådespel medan andra kräver en arkeologisk utgrävning för att man ska kunna se att här en gång legat en amfiteater. De äldsta romerska amfiteatrarna uppfördes redan under den Romerska Republiken, men det var först under det Romerska Kejsardömet som de riktigt stora amfiteatrarna tillkom.

Utformning

En klassisk romersk amfiteater består av tre huvuddelar:

• Cavea
• Arena
• Vomitorium

Cavea

Cavea är den del där sittplatserna finns. På latin betyder cavea helt enkelt inhägnad. Detta område bestod av koncentriska ringar av sittplatser som antingen hade grävts in i en kulle eller stöddes av byggnadens valv. I vissa fall använde man material från utgrävningen av arenan för att skapa en sluttning för sittplatserna. Cavean var vanligen indelad i tre sektioner och vilken sektion en individ skulle befinna sig i berodde på dennes sociala ställning i det romerska samhället.

• Sittplatserna längst ned, inklusive de som var precis intill arenan, ingick i sektionen ima cavea. Denna sektion var för samhällets övre skikt. Den del av ima cavea som bestod av allra första raden kallades för cavea prima.
• Sittplatserna allra längst upp, så långt från arenan som möjligt, utgjorde sektionen summa cavea. Här satt framförallt kvinnor och barn. Den allra översta raden kallades för ultima cavea.
• Sittplatserna mellan ima cavea och summa cavea utgjorde media cavea. Denna sektion var öppen för allmänheten, men det var huvudsakligen män som satt här eftersom kvinnor och barn höll sig till summa cavea.

Arena

Arena är ett ord vi fortfarande använder än idag; både för själva skådeplatsen och för den byggnad som omgärdar den. Hos de gamla romarna avsåg ordet arena enbart skådeplatsen i centrum av amfiteatern där det intressanta ägde rum; en avrättning, uppförandet av en teaterpjäs, en björn som slogs mot ett lejon, etc.

Vomitorium

Det finns ett vitt spridd myt om att ett vomitorium skulle vara en plats dit romarna gick för att kräkas, men sanningen är att en amfiteaters vomitoria (singular: vomitorium, plural: vomitoria) helt enkelt var ingångarna, både på arenans nivå och inom sittplatsområdena.

Amfiteaterns historia i det romerska riket

De första romerska amfiteatrarna

Exakt när de första romerska amfiteatrarna började uppföras är dolt i historiens dunkel. Vad vi däremot vet är att det finns antika skrifter bevarade som nämner att tillfälliga amfiteatrar av trä uppfördes inför gladiatorspel på det centrala torget i staden Rom från andra århundradet f Kr och framåt.

Tidiga exempel på amfiteatrar av sten är de som uppfördes i regionen Campania i nuvarande Italien under den senare delen av andra århundradet f Kr. Ett annat exempel på en tidig amfiteater av sten är den i Pompeii, som också är en av de bäst bevarade. Om denna amfiteater, som uppfördes strax efter år 70 f Kr, kan du läsa mer om den längre ned i denna artikel.

Även i Abella, Teanum och Cales uppfördes amfiteatrar av sten förhållandevis tidigt. De är troligen från cirka 80 år f Kr. Rör vi oss lite närmare år noll tillkommer amfiteatrar i Antioch och Pheastum som uppfördes kring mitten av det första århundradet f Kr, samt amfiteatrar i Sutrium, Carmo och Ucubi som byggdes kring år 40-30 f Kr. Amfiteatrarna i Puteoli och Telesia är daterade till 27-14 f Kr.

Amfiteatrar i det romerska kejsardömet

I det romerska kejsardömet blev amfiteatrar en naturlig del av stadsbilden och började byggas allt större och mer imponerade. Det fanns ofta en viss rivalitet mellan olika städer – alla ville ha den största, bästa och vackrast utsmyckade amfiteatern. Ibland låg det lokala styret bakom tillkomsten av en amfiteater, ibland var det privata donatorer som lät uppföra dem som present åt folket. För en romersk koloni eller huvudstaden i en provins kunde en amfiteater fungera som ett tecken på att man verkligen var en del av romarriket och hade absorberat den romerska kulturen.

I takt med att kejsardömet utvidgades byggdes amfiteatrar på allt fler platser, men de allra flesta hamnade i den västra delen av riket, där latin var det dominerande språket. Öster ut var det vanligare att romarna lätt uppföra teatrar eller stadium. I Nordafrika uppfördes ett stort antal amfiteatrar, men de flesta av dem var betydligt mindre och enklare än de i Europa.

Amfiteatrarna minskar i popularitet

Det sista bygget av en romersk amfiteater som vi känner till är det som genomfördes i Pavia år 523 e Kr. Flera samverkande faktorer låg bakom amfiteatrarnas minskade popularitet, och Västroms kollaps år 476 e Kr var förstås en viktig sådan. Samtidigt är det värt att veta att gladiatorspel började försvinna från det offentliga rummet redan under tredje århundradet e Kr, på grund av en blandning av ekonomiska svårigheter och etiskt motstånd. Kristendomen växte sig allt starkare i romarriket och många tongivande kristna ansåg att gladiatorspelen var både moraliskt förkastliga och ett slöseri med pengar. Många kristna ville inte donera pengar till offentliga spektakel av denna typ, utan donerade hellre till välgörenhet eller kristna ändamål som de hoppades skulle hjälpa dem på vägen mot gudfruktighet.

Offentliga slagsmål mellan djur istället för människor på arenan förekom fortfarande under det sjätte århundradet e Kr, men var vid det laget tämligen ovanliga. Efter att dessa kamper också dött ut var det i princip bara avrättningar och andra offentliga bestraffningar av brottslingar som skedde på amfiteatrarna. Så småningom började även dessa spektakel bli allt glesare, och många amfiteatrar förföll på grund av bristande underhåll. Folk började ta material från dem för andra projekt eller så rev man amfiteatern för att få plats för nya byggnader.

Vissa amfiteatrar fick nytt liv genom att omvandlas till fort; så skedde till exempel med amfiteatrar i Arles, Magna, Leptis, Sabratha och Pola. På 1100-talet blev till och med Colosseum fortifierat av familjen Frangipani för att ge dem skydd under maktstriderna i Rom.

Det finns också exempel på amfiteatrar som omvandlades till kristna kyrkor. Så skedde bland annat med amfiteatrarna i Nimes, Salona och Tarragona, och på 1700-talet blev självaste Colosseum utropat till en kristen helgedom.

Några exempel på romerska amfiteatrar

Colosseum – den största romerska amfiteatern

Colosseum, eller den Flaviska Amfiteatern (Amphiteatrum Flavium) som den egentligen hette, byggdes i staden Rom under perioden 72-80 e Kr. Denna enorma elipsformade amfiteater kom snabbt att bli en symbol för både staden Rom och romarriket, och som så fungerar den än idag.

Colosseum byggdes på uppdrag av Kejsar Vespasian, men eftersom den tog så pass lång tid att bygga blev det hans son Kejsar Titus som fick färdigställa och öppna den. Båda tillhörde den flaviska ätten, därav namnet den Flaviska Amfiteatern.

Byggnadens mått var 188 meter x 156 meter, och själva arenan mätte 86 meter x 54 meter. Colosseums omkrets var 524 meter och byggnaden var 48 meter hög.

På Colosseum hölls teateruppsättningar, gladiatorspel och kamper mellan olika djur, och avrättningar ägde också rum här inför stora åskådarskaror.

Vid sidan av Colosseum stod en 40 meter hög staty (en koloss) av kejsar Nero. Denna staty är anledningen till att den Flaviska Amfiteatern började kallas för Colosseum. Statyn finns inte längre kvar eftersom den smältes ned (den var gjord av brons) för att få råmaterial till vapentillverkning. Även armeringen till själva amfiteatern drogs ut för att smältas ned och bli vapen, vilket gjorde byggnaden instabil och i samband med en jordbävning rasade en stor del av den yttre delen ihop. Senare började man ta vit marmor från amfiteatern för att använda i diverse byggprojektet, bland annat Peterskyrkan och Fontana di Trevi. En del av amfiteatern står dock fortfarande kvar och är idag ett populärt besöksmål.

Faleria – den näst största romerska amfiteatern

Faleria var den näst största av de romerska amfiteatrarna och låg i Picenum (numera Falerone) i Italien. Den uppfördes år 43 e Kr och var alltså äldre än Colosseum (Flavianska amfiteatern).

Amfiteatern Faleria var nästan 179 meter x drygt 106 meter, och var försedd med tolv ingångar varav fyra gick till den ellipsformade arenan. Sittplatserna var fördelade över tre olika sektioner med åtta rader i varje sektion. Idag återstår bara utsidan av byggnaden och själva arenan är övervuxen av gräs.

Amfiteatern i Capua – den tredje största romerska amfiteatern

Amfiteatern i Capua var den tredje största av de romerska amfiteatrarna och är mest känd för att Spartacus slogs i denna arena år 73 f Kr. Amfiteaterbyggnaden mätte närapå 170 meter x 140 meter, och låg i staden Compania, som numera heter Santa Maria Capua Vetere, i Italien.

Denna amfiteater uppfördes på order av Kejsar Augustus under första århundradet f Kr och här fanns plats för upp till 60 000 åskådare. Amfiteatern förstördes av Vandalerna år 456 e Kr.

Amfiteatern i Pompeii – den äldsta av de överlevande romerska amfiteatrarna

Amfiteatern i Pompeii uppfördes strax efter år 70 f Kr och är en av de äldsta bevarade romerska amfiteatrarna. Den sparades åt eftervärlden eftersom den liksom resten av staden Pompeii begravdes när vulkanen Vesuvius hade ett stort utbrott år 79 e kr.

Julia Caesarea – en romersk amfiteater i Afrika

Amfiteatern Julia Caesarea byggdes i Nordafrika på uppdrag av den av rom utsedde lokale ledaren Juba II och hans son Ptolemy. När amfiteatern byggdes, under perioden 25 f Kr – 23 e Kr, kallades området Mauretanien. Numera ligger platsen i Algeriet. Amfiteater var 168 meter x 88 meter, och själva arenan mätte drygt 72 meter x nästan 46 meter. Denna amfiteater har tyvärr inte överlevt in i våra dagar.

Amfiteatern Italica – en romersk amfiteater som fortfarande finns kvar

Den romerska amfiteatern i Italica byggdes under Kejsar Hadrians regeringstid och hade plats för upp till 25 000 åskådare. Byggnaden, som fortfarande finns kvar i dag, mäter drygt 156 x 134 meter och arenan är drygt 71 x 46 meter.

Italica var en blomstrande romersk stad belägen i nuvarande Sevilla, Spanien. Här föddes både Kejsar Trajan och Kejsar Hadrian. Staden hette Italica eftersom den grundats som boplats åt militära veteraner från Italien som stridit i den romerska armén under general Publius Cornelius Scipio.