Romerska broar

Det gamla romarna byggde en stor mängd broar och många av dem har överlevt in i våra dagar. Romarna byggde broar av flera olika material, inklusive trä, men stenbroarna är de som har klarat sig bäst och många av dem är fortfarande i bruk eller var i bruk ända tills bilismens genombrott ställde nya krav på vägnätet.

Visste du att….

• Romarna använde cement vid byggandet av vissa av sina broar och så vitt vi vet var de först med det i brobyggandets historia. Kunskapen om opus caementicum föll sedan i glömska, och det var inte förrän i samband med den industriella revolutionen i Europa som cementbroar började uppföras igen. Ett exempel på en gammal romersk cementbro är Alcántarabron i Spanien, som uppfördes under åren 104-106 e Kr på order av Kejsar Trajan.
• Den äldsta stenbron i staden Rom är Punte Rotto (den trasiga bron), en bro som i det antika rom hette Pons Aemilius. Den färdigställdes år 142 f Kr.
• En av de världens äldsta nu existerande stora broar är Pons Fabricus i Rom, en bro som färdigställdes år 62 f Kr. Den har öppningar i brostöden för att bättre kunna hantera stora vattenflöden.
• Den längsta nu existerande bron som byggdes av de gamla romarna är den 790 meter långa Puente Romano i Mérida, Spanien.
• Världens äldsta nu existerande bro med spetsigt valv är den romerska Karamagarabron i Cappadocia i Turkiet.
• Romarna var de första som byggde en bro över floden Donau, något som skedde år 103-105 e Kr på order av Kejsar Trajan. Arkitekt var greken Apollodorus från Damaskus. I över tusen år behöll denna bro (känd som Trajans Bro eller Apollodorus bro över Danube) rekorden för både längsta valvbro och valvbro med de längsta enskilda spannen. Bron var 1 135 meter lång och 15 meter bred, med valv som vart och ett var 38 meter långt.Själva bron kom dock inte att stå kvar i tusen år; den förstördes av Kejsar Trajans efterföljare Kejsar Hadrian för att skydda det romerska riket från invaderande barbarer från norr. Delar av bropelarna blev dock kvar och år 1856, när vattennivån i Danube var extremt lång, kunde man se tjugo av dem.
• Romarna byggde stenbroar över alla stora floder i romarriket med två viktiga undantag: Eufrat och Nilen.

De romerska valvbroarna

Romarna var först med att till fullo realisera valvets potential för brobyggande, och valven i deras valvbroaran skapades vanligen av kilformade valvstenar (voussoirs) som alla var av samma storlek och form.

Det antika romerska transportnätet inkluderade både små broar bestående av ett enda valv och långa broar som krävde två eller flera valv. Ett berömt exempel på en bro med multipla valv är akveduktbron Pont du Gard över floden Gardon i södra Frankrike. Detta byggnadsverk är nära på 50 meter högt och består inte bara av multipla valv utan av multipla valv placerade ovanpå varandra i tre olika nivåer. Den är den högsta av alla romerska akvedukter och ingår i akveduktsystemet för Nîmes. En tecken på den precision med vilken romarna kunde bygga broar och akvedukter är att lutningen för den här akveduktbron bara är en tum över hela brons längd.

När den här akveduktbron var i bruk flödade uppskattningsvis 40 000 kubikmeter vatten genom den per dygn så att invånarna i Nîmes kunde få vatten till matlagning, badhus, fontäner, med mera. Under 400-talet e Kr gjorde bristande underhåll av akvedukten att avsatta mineraler och annat skräp började täppa igen den, och till slut fungerade den inte längre för vattentransport. Bron fortsatte dock att användas betydligt längre än så av människor som ville ta sig fram och tillbaka över floden, och lokala makthavare, inklusive de kristna biskoparna, underhöll bron i utbyte mot möjligheten att avtvinga alla resande en avgift för att få använda bron. På 1600-talet skadades bron allvarligt och folk började stjäla sten från den för sina egna projekt, men på 1700-talet ökade intresset för att bevara bron igen, och den blev så småningom ett viktigt turistmål.

Valvens form

När de gamla romarna byggde valbroar valde de normalt att skapa halvcirkelformade valv, men det finns också exempel på romerska broar där valvet varit mindre än en halvcirkel. Ett sådant är den 330 meter långa Limyrabron i sydvästra Turkiet som består av 26 stycken låga valv vilket ger bron en ovanligt tillplattad profil.

I antiken ansågs cirkeln vara en ideal form, och detta är troligen en av anledningarna till att så många gamla romerska valvbroar hade halvcirkelformade valv. Det finns till och med beskrivningar av broar som vilade på fullständiga cirklar, där halva cirkeln låg under jorden.

Ett exempel på en romersk bro med spetsiga valv är Karamagarabron i nuvarande Turkiet.