Vin i det antika rom

Romarna såg vin som något som skulle konsumeras dagligen och av alla klasser. I rom drack alla, från slavarna till överklassen, vin – även om kvalitén på ditt vin förstås varierade beroende på vad du hade råd med. Vin var också något som dracks av både kvinnor och män.

De äldsta exempel på vinodling på den italienska halvön som vi känner till kan kopplas till de antika grekerna och etruskerna, men romarna var de som såg till att teknikerna för att tillverka vin tog stora kliv framåt. Många av de tekniker och principer som utarbetades i romarriket lever fortfarande kvar idag i vår moderna tid.

När det romerska kejsardömet växte spred sig bruket att odla vindruvor och göra vin av dem, och romarriket har haft ett mycket stort inflytande på både druvodling, vintillverkning och vinkonsumtion runt om i det som en gång ingick i imperiet – inklusive länder som Italien, Spanien, Portugal, Frankrike och Tyskland.

Vindrickande

Sött eller torrt?

Precis som i många andra delar av den antika världen var söta viner de populäraste hos romarna.

Lagring

Viner som förbättrades av lagring var eftersökta bland romarna, och mogna viner från äldre årgångar var dyrare att köpa än de som kom från den senaste årgången. Romersk lag stipulerade att endast vin som åldrats i minst ett år fick marknadsföras som ”gammalt vin”.

Vinet falernian var berömt för sin förmåga att åldras väl, och det sades att det behövde minst 10 år för att mogna och var som allra bäst efter 15-20 år. Det fanns också ett vitt vin från Surrentine som helst skulle lagras i åtminstone 25 år.

Vissa viner lagrades i behållare som behandlas med resin vilket gav vinet en smak som påminde om dagens moderna retsina. En annan intressant lagringsmetod var den där vinfyllda amforor placerades i rökfyllda kammare (fumaria) så att vinet skulle få en viss röksmak.

Vatten

Vin serverades vanligen utspätt med vatten i romarriket, och i enstaka fall användes saltvatten för detta ändamål. Att dricka vinet outspätt sågs som en barbarisk sedvana.

Kryddor och örter

Precis som de antika grekerna tyckte romarna om att smaksätta vinet med örter och kryddor, ungefär som vi i Sverige gör med vår julglögg.

Vin och samhällsställning

De allra finaste vinerna var dyra och dracks därför endast av den romerska överklassen. Överklassen drack både rött och vitt vin, medan övriga klasser huvudsakligen drack röda viner.

För personer som inte tillhörde överklassen var det framförallt posca och lora som fanns tillgängliga att dricka.

Posca var en blandning av vatten och ett surt vin som ännu inte hunnit bli till vinäger. Detta var en typ av vin som ofta delades ut till de romerska legionärerna eftersom det hade en förhållandevis låg alkoholhalt. Lagsamligen Corpus Juris Civilis stipulerade att varje soldat skulle få en viss specifik mängd posca varje dag (en mängd motsvarande ungefär en liter).

Lora var ett slags vin som kvalitetsmässigt befanns sig ännu lägre än posca, och som tillverkades från resterna av vindruvor som redan pressats två gånger. Pressresterna fick ligga och dra sig i vatten i en dag och sedan pressade man en tredje gång. Lora gavs vanligen till slavarna i Rom, men fanns även tillgängligt att köpa för andra invånare.